Idag kändes det som om mamma-hjärtat skulle brista! Min fina lilla Valle kunde inte förstå varför mamma skulle åka iväg efter bara en timme. Jag hade satt mig i bilen när jag såg att han stod vid grinden till mormors trädgård och grät… :( Så plockade upp honom och kramades och försökte förklara mamma ska bara jobba så ska vi leka en annan dag, gå till pappa nu. Men när jag räckte honom mot Jonny så bara han vinkade och sa hejdå till pappa. :(
Hur förklarar man för någon som är så liten? Speciellt något man själv har ångest över dagligen. Jag har lite svårt att förlika mig med tanken på att ticka rutan Barn – Halvtid. Vadå halvtid liksom? Bara halva tiden? Resten av tiden då? Min pyttelilla kille! <3
Imorn blir det dock lite lek på eftermiddagen och lek hela söndagen innan han åker norrut med pappa.
Och ett litet men ständigt dåligt samvete – jobbar jag för mycket? Tycker Valle att mamma aldrig har tid? Nåja semester hägrar inte alltför många veckor bort och då ska vi leka varje dag.
Annars har det varit en bra dag. Har gått bra att jobba. Har städat och fixat inför norrlandsbesöket som kommer imorgon. Laddat (nåja nästan) inför en händelserik helg med jobb, utgång, träning, barnkalas och massa gosigt Valle-mys!
Man ska akta sig för att bara belöna prestation. Så idag belönar jag min ypperliga bedrift att bara ta mig till jobbet med chips och dipp!
Bara för att du försökt något tidigare betyder inte att du kommer misslyckas nu.
Jag har visst gått runt halva dagen och filat på det jag tänkt skriva här. Men nu har jag ändrat mig, vill inte vara för personlig. Så tänker bara säga som så här: Insikten att Jonny har börjat dejta innan han flyttat ut från min mamma och att den han söker ska vara i åldern 18-25 gjorde att jag inte bara kände mig förudmjukad, ledsen, utbytt [fyll i valfritt ord] utan också gammal.
Dags att byta fokus innan jag blir galen.
Jag tog cykeln till jobbet för att rensa tankarna. Och insåg att jag detta är ett perfekt tillfälle att göra 6veckorsutmaningen! Ännu bättre att jag upptäckte det inte är 9 km till jobbet som min bil påstår, utan 10,8 km. Hell yeah! Cyklar 2,2 mil och jobbar på det! Jag är faktiskt grym!
Och ett seriöst belöningssystem för mig själv har jag också funderat ut:
- Sluta bita på naglarna (alla naglarna ska sticka utanför fingrarna) -> ny tatuering
- Göra hela 6 veckorsutmaningen -> köpa en iphone (eller motsatt: om inte utmaningen blir avslutad ska jag inte ens överväga att köpa en iphone)
- 30 dagarns rökfrihet -> nya träningskläder.
Det låter väl som en bra deal?
Skulle lägga en bild på ett par shorts men tror dessvärre jag önskar mig denna topp!
Det var märkligt. Jag hann inte mer än wajna här på bloggen att det inte händer nånting i mitt liv, förrän det hände nåt. Får besök som ska bo hos mig till helgen. :) Två av Jonnys vänner. Ser fram emot mycket! Alltid roligt med besök. Ska se om vi ska gå ut en sväng allihop också. Och så får jag en ypperlig anledning att röja upp.
Sooooo… Om det är någon som hör mina böner nu, så tänkte jag be om pengar idag. Om saker bara blir ordnade sådär liksom. :)
Här kommer lite midsommar pix:
…men är skeptisk nanting alltså!
Har fått massa mejl. Men är lite svårt att sålla bort folk som man aldrig har träffat. Och bestämma sig för någon dito.
O gillar inte att ”marknadsföra” mig själv på det där sättet. Jaja.
Midsommar var trevligt! Syster fyllde 25 så vi har varit i sommarstugan i Bovallstrand och festat i dagarna 3!
Jonny har fixat min dator. Så nu skriver jag fort och gärna. :)
Jag är galet sugen på en iphone. Och försöker hitta ursäkter till att köpa en. Ska se om jag klarar att vänta till september då den antagligen går ner i pris.
Har fått fina hintar av världen att jag borde börja dejta. Vet inte vad jag tycker om det. Vad tycker ni om nätdejting?
Annars känns det mest som om livet står och trampar. Det händer inte riktigt något inspirerande. Och inget nytt folk direkt som dyker upp i bekanskapskretsen. Jag vet att man själv måste vara den som får saker att hända i sitt liv. Men jag är lite osäker på vad jag borde göra.
En syster är…
Någon att tala om hemligheter för,
någon att uppleva äventyr med,
någon att visa allt nytt för,
någon som står på ens sida,
någon att bry sig om,
någon att hålla i handen när man är rädd, sjuk eller glad.
Någon som är precis som du.
(Text iofs hämtad här ;)
GRATTIS PÅ 25ÅRSDAGEN MIRANDA!
Jag är visserligen ingen sjuksköterska, men skulle enligt en första bedömning av läget idag hävda att Valle insjunknat i…..
…VATTKOPPOR!
Först hög feber och jättetrött. Nu prickar mellan benen, på benen, på fötterna, på armarna, på händerna och mellan mun och haka.
Nåja tur Jonny kommer i morgon så jag inte måste vara borta från jobbet en halv månad.
Mamman med noll koll! Kändes det som för en stund där förut…
Idag vart det VAB med lille febrige Valle. Fick jag veta då jag kom till dagis för att hämta. :S
Han hade iofs inte varit dålig så länge, men dom hade ringt mig på jobbet och bara kommit till växeln som sagt dom skulle ringa mig på mobilen (!).
Inte helt genomtänkt då jag jobbar i en ”explosiv atmosfär” som det så fint heter (tror jag?) och således inte får ha mobil på mig. Hence the ex-säkrade telefon vi allihop delar på, som jag dessutom haft på mig hela dagen.
Va fan liksom, det är väl a och o att man ska kunna bli nådd när det gäller ens barn?! Tänk om han hade legat på sjukhus liksom, och jag inte vetat det förrän vid hämtning! Hemska tanke.
Men fick en ursäkt av tjejen i växeln och ett löfte om bättring.
Och Valle var himla mysig i alla fall och pappa kom förbi med en matleverans och baktillbehör. När Valle däckat i soffan bakade jag bullar till Mirandas present.
Börjar bli tradition att baka när jag vabbar så varför sluta nu? :) Har också gjort en sockerpasta på nytt, mycket enklare recept som också ska bli en present. Foton kommer senare.
God morgon!
Eller ja, jag är mycket väl medveten om att det fortfarande är natt. Men ska strax hämta mina småsyskon hos mamma. Sen dagis och sen jobbet. Både Niklas och Sigrid sommarjobbar på mitt jobb. Så telefonväckning bytes mot skjuts till jobbet. Sweet.
Idag känner jag mig inspirerad. Högg in på följande bok sent igår kväll. Denna gång ska jag vara förberedd:
Jag har ju som säkert nämnt en lånad dator. Som lider av ett bekymmer som inte kan fixas innan Jonny tar en titt på den när han kommer hit: Den kopplar bort Internet varje halvtimme ungefär. Så skrev detta inlägget i morse, startade om datorn för att återkoppla till Internet, men möttes då av följande text på skärmen:
”Datorn går inte att starta”
(Här skulle alltså ett foto av skärmen sitta, men datorn kan inte längre känna att jag satt i kortet…)
*suck* Men nu fungerar den ”bra” igen.
